Många liter vitfärg senare....

Jag och tjejerna är "hem och vänder". Det är stor hemvändarhelg och många aktiviteter på orten och såklart vill min tonåring vara hemma med sina kompisar för att vara med på detta. Hade inte jag råkat vara på orten för måååånga år sedan och tackat ja till en dans med en "snygg yngling" hade ju inte jag nog varit där jag är idag. Och vem skulle då ha byggt så bra på mitt hus ;).

Här kommer några bilder från huset

 



Här är inte det fixat med detaljer och en hel del målning var fortfarande kvar. Bordet som är från mitt föräldrahem och som varit en favorit sedan jag var liten fick hedersplatsen i köket. Så glad att det passade så precis.

Skåpet fick hyllpapper och pappers spets. Det rymmer massor och kommer även få gömma mikron bara elen är dragen. Nya handtag då de gamla var så förstörda men "låsen" original. Jag har valt att inte måla över insidan på luckorna och behålla namnet på den som antingen gjort eller beställt skåpet en ggr i tiden. Mattan som det syns lite av på bilden räddades när huset tömdes en gång i tiden och är gjord av min farmor. Så glad att jag har några mattor kvar av henne. Trots att jag aldrig fick träffa dem men de gjordes ju en gång i tiden till huset.

Första baket i huset stod min bästa J för tillsammans med alla barnen medans jag målade för fullt. Gissa om det smakade i solen sedan.

En retroradio har stått högt på önskelistan och när jag hittade den på rean kunde jag inte motstå.

Äntligen har jag fått plocka fram mina loppade koppar.

 

 

Mitt sista uppdrag innan jag tillfälligt lämnade stugan var att börja måla lister i svagt grå. Hade börjat måla dem för vita men ändrade mig på vägen så nu blir det en omgång grått till innan de är klara. Ett antal fönster väntar också på att jag skall hinna måla dem under nästa vecka. Maken har dragit igång i nästa rum; salen. Golvet upptaget, isolering gjord samt det gamla golvet är tillbaka igen. Mycket jobb ja, men ett nytt golv är både dyrt och tar bort charmen. På väggarna skall det bli liggande bred panel upp till fönstret samt tapet ovanför.

 

Bara en vecka kvar av vår långa semester, får se var vi måste sätta stopp. Ja stopp blir det ju inte riktigt än, vi har ju höstens helger sedan.

 

 

Kram Cia

Loppisfynd

Loppis är så skoj, men jag har inte kommit iväg så mycket tidigare. Nu märks det att barnen är större och antingen är ute på egna upptåg, kan stanna hemma eller faktiskt till och med följer med ibland. Så under våren och försommaren har det blivit några fynd. Jag kom iväg på en gårdsauktion och mycket fint fanns det man med mig hem kom denna burk. Oups visade det sig att auktionsutroparen skickade med en fyndlåda också. Men i den fanns också några godsaker och resten får vandra vidare till Erikshjälpen.







På midsommardagen lyckades jag hitta dessa fina saker. Burken och brickan var riktiga fynd.

Det är roligt nu när man har ett till hus att hitta de rätta sakerna till. Finns ju några tidigare fynd som bara väntar på att få bli uppackade ;).
Kram Cia

Jag har ett kök!

Efter fyra veckors hårt slit av maken och så mycket målning som jag hann medan jag var där kan jag nu äntligen skriva "JAG HAR ETT KÖK I HUSET" :) Ja det är inte helt klart än men på väldigt god väg. Äldsta dottern har bett om att pappan inte lagar någon mat där innan hela familjen är samlad. När jag kom dit var det verkligen en furubastu. Men bara efter en målning kunde man ana vad resultatet skulle kunna bli. Sedan var det dags för att ta bort den gamla mattan och få svaret på om golvet skulle vara användbart som vi hoppades på. Tidningar från september och oktober 1939 täckte golvet. Efter en såpskurning kunde vi konstatera att golvet var precis som vi ville ha det! Så det var bara att glatt måla vidare. Vi lämnade färgen att torka under midsommar och åkte hem. Men redan på söndagen var maken tillbaka och fortsatte jobba. Sedan kom vi till det där som jag fasat för, tankefel och felbeställt! Så via telefon och en massa bilder skickade till mig fick vi komma till en ny lösning. Så här i efterhand men utan att sett det live måste jag säga att det faktiskt blev bättre än ursprungstanken. Det är ovant att inte vara på plats hela tiden och vara delaktig i processen. Att få bilder skickade till en samt samtal där man skall försöka ta ställning till olika saker utan att riktigt se dem. Men snart fyller jag bilen med saker, väskor och barn och drar söderut. Gissa om jag längtar att bo in mig. Kram Cia